Svensk ordbok 2009, webbversion
blame
´
ra sig
verb
blamerade blamerat
blam·er·ar
●
skämma ut sig
psykol.
vicepresidenten blamerade sig ofta med sina oöverlagda uttalanden
blamera sig (med ngt/att+V)
sedan 1879
till
blam
Subst.:
vbid1-120196
blamerande